Jag är oerhört trött och har varit sån under hela veckan. Timmarna på jobbet är tunga, men inte på grund av att jag har för mycket att göra, snarare tvärt om. Vi är i fas med alla projekt och det är väldigt lite som hänger upp sig.

Läste igenom lite papper som kommit med Posten på jobbet och fann en text jag fastnade för, den talade till mig på ett sådant sätt att jag känner mig tvungen att dela med mig.

"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa henne.

All hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa,
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna."

Sören Kirkegaard (1813-1855)

Texten i sin helhet är fantastisk på något sätt, men delar av den är gudomliga. Jag är och förblir den jag är, då och endast då kan jag känna stolthet, säkerhet och mod.