Fråga Douglas

Tyst.

Det har varit tyst ett tag nu, eller i alla fall från min sida. Detta beror på att Team HoMP och grabbarna och tjejerna bakom Dalahavens.se kan vara riktiga slavdrivare ibland. Jag har fått slitit och kämpat, jag har pustat och stönat, jag har helt enkelt varit helt slutkörd.

Och allt började med att Christer (Medlem i Team HoMP och webmaster på Dalahavens.se) fick för sig att det behövdes sorteras ut i Dalahavens.se's gömmor. Och vem tror ni fick det "ärofyllda" uppdraget att ta tag i detta? Jo, jag... Douglas Persson, alltiallo (och en mycket duktig sådan) sedan 1959... Jag fick börja med att sortera bland kvitton och andra mystiska papper, något som kanske låter lätt, men alltihop satt prydligt och snyggt insatt i pärmar och vet nu hur jobbigt det är att öppna och stänga pärm efter pärm i flera minuter? Usch och tvi, jag fick träningsvärk och ryggvärk redan när jag lyfte den första pärmen... Och denna plåga påminde i hela 7 minuter innan jag sedan var tvungen att ta en kaffepaus och peta in en rejäl snus... efter 45 minuter så kom Christer springande och undrade varför jag inte var klar... -"Inte klar! Jag är helt färdig...", sa jag... Christer började muttra lite men sedan fick jag permission resten av dagen...

Eller permission och permission, jag låste in mig på mitt "kontor" och satt där en stund...

När jag trodde att kusten var klar så tänkte jag smita ut och ta en kopp kaffe men vart du haffad av Anette (Medlem i Team HoMP och bloggerska på Dalahavens.se) som inte var helt nöjd med hur databasen för Team HoMPs hittade "geocachar" såg ut... Fick mig en rejäl avhyvling och vart sedan satt i arbete igen. Denna gång slapp jag pappersarbete, men fick trots det slita en del. Anette ville nämligen ha en tavla uppsatt och jag såg min chans att ta det lugnt så jag sa utan att ifrågasätta arbetsuppgiften -"Ja...", något jag ångrar djupt nu när jag står på en pallstege och Anette pekar på vägen med en laserpenna...

Usch och tvi... Jag återkommer... när jag jag fritt kan röra mig igen utan att kroppen värker...


Team HoMP

Idag har jag slitit hårt, Team HoMP behövde hjälp att skapa en databas för deras Geocachar (eller vad dom nu kallar det)... och självklart får en allvetande och extremt kompetent vaktmästare och alltiallo rycka in. Det är så typiskt dessa ungdomar! De har en vision och ibland är den trots allt bra, men tror du att de kan genomföra den själv? Icke! Då kommer de med sina hundvalpsögon och flick-aktiga leenden och ber om hjälp... Usch, de vet att jag inte kan säga nej!

Dagen har som ni kanske förstått varit väldigt välfylld... Och detta ställer hela min dygnsrytm ur spel, så nu får jag allt ta en extra timmes vila på köksoffan efter en ordentlig gök till kaffet.

Doris!

Doris bet mig! Så går det när man försöker lära en kärlekskrank kråka att äta jordnötter från sin hjässa och samtidigt hälsa från en frågvis kvinna på Facebook.
Kråkor är inte att lita på men Doris och jag har följts åt så länge jag kan minnas, inte visste jag att hennes känslor för mig var så starka att hon skulle bli svartsjuk när ett "fan" på Facebook hälsar.

Nu ska jag lägga in en snus och försöka minnas vad det var för arbetsuppgifter som Team HoMP tilldelade mig i söndags.

Alla hjärtans dag?

Detta trams... kommersiellt och opersonligt är vad det är!

Varje år är det likadant, kvinnor och män (Läs: "Kvinnfolk") vill känna sig lite mer älskade och detta går inte att visa utan att köpa en gullig och romantisk present. Och du skulle inte tro att det räcker med att det är just gulligt och romantiskt, det skall gärna finnas någon mening med prylen du köper som de sedan kan referera till när de "skryter" om den fantastiska relation man har tillsammans...

Nej, det hade varit bättre om kvinnor och män (Läs ännu en gång: "Kvinnfolk") kunde lära sig att om inget drastiskt händer så är känslorna de samma. Kärlek och känslor går inte att mäta i vikt eller massa...

Usch och tvi...

Nu skall jag återgå till att lära Doris äta jordnötter från min hjässa...

Detta är Douglas!

DouglasGladJa, det har väl blivit dags att presentera sig själv. Mitt namn är Douglas och är en man i mina bästa år. Jag gillar snus, kaffe och politik (men förstår mig inte på politiker). På min fritid ägnar jag mig åt att dressera kråkor, men har på sistone även börjat hänga på Facebook (Gilla mig på Facebook).

Jag har inga barn och inga husdjur då dessa två tingest alltid har en förmåga att vara i vägen (en uppfattning jag fått baserat på mina vänner liv).

Jag tränar dagligen, detta för att behålla den vackra kroppsform som jag skaffade mig redan i min ungdom. Detta tar så hårt på mina krafter att jag varit tvungen att lägga in ett par timmars vila vid klockan 11:00, 13:00, 15:00 och 17:00, för att sedan ta ett avslappnande bastubad och svepa ett par kalla.

Jag har under hela mitt verksamma liv varit vaktmästare och alltiallo, och om jag får säga det själv så finns det nog ingen som kan göra det jag gjorde bättre än mig. Jag har nu lagt min karriär på hyllan då jag insåg att det är jobbigt att alltid ligga på topp!

Vill ni veta något mer om mig så går det bra att kika in i "Frågehörnan" och ställa dina frågor. "Frågehörnan" hittar du här: http://douglas.dalahavens.se/fraga.