Öppet brev till allmänheten
Bloggen har varit tyst, tiden rinner iväg och jag borde skämmas. Jag bör skämmas. Jag skäms. Varför började jag blogga om jag nu inte har tid med en så tidskrävande syssla?
Jag har inget vettigt svar, men här kommer ett öppet brev till allmänheten:
Tack för att du valde att läsa detta brev. Ordet är nu ditt och du får gärna dela med dig av detta brev så att det når alla berörda.
Jag har inget vettigt svar, men här kommer ett öppet brev till allmänheten:
Hej!
Mitt namn är Karl Stefan Christer Morell Persson och jag startade upp Dalahavens.se för att fritt kunna informera, glädja och förskräcka allmänheten med en blandning av fakta och fiktion om mitt (och mina nära och käras) liv på Dalahavens väg i Blekinge. Bloggen skulle alltså bli, och blev också för en tid, en kanal för mig att glädjas åt, spy galla på och irritera mig på saker som händer, har hänt eller skall hända i mitt liv. Tyvärr så växte inte jag som person (och heller inte bloggen) i samma takt som det från början var tänkt och jag slutade då ta mig tid till att dela min åsikter i (tal och) skrift.
Mitt namn är som jag skrev tidigare Christer Morell Persson, jag är en "Svensson". Eller det är i alla fall den bild som jag kämpat för att visa utåt. Jag är per definition troligtvis jättevanlig, men var dag har en förmåga att "spåra ur", inte p.g.a. att mitt liv skulle vara jobbigt, tråkigt eller på något sätt annorlunda, utan för att mina egna tankar tar över ibland och jag kan för en sekund eller två bli o-kontaktbar. I mina tankar finns nämligen ett önskemål om att vara alla till lags - Jag får helt enkelt inte göra någon missnöjd, inte ens mig själv.
Denna eller dessa tankegång(ar) gör mitt liv väldigt "svårt" stundtals och jag har fått lära mig att det är då viktigt att prioritera och att "tänka med hjärtat" - detta då man kan vara säker på att man då gör rätt val. Men då jag även systematiskt intalar mig själv att det finns en logik i allt så blir det svårt att både prioritera och att "tänka med hjärtat", då det är allt utom logiskt att tänka med en kroppsdel som inte kan forma tankar och att alltid prioritera likadant.
Om jag t.ex. en vanlig dag inte vill göra någon missnöjd så skulle jag både behöva vara 8 timmar på mitt jobb, men även under dessa timmar stanna hemma och ta hand om min underbara och gravida flickvän/sambo. Jag skulle även behöva umgås med mina vänner som även de jobbar, så då måste jag även tänka på att inte störa dem i sitt jobb, samtidigt som jag borde prioritera mig själv och att ta hand om mig själv.
När jag då försöker hitta en logik i detta så jag har jag tidigare löst det så här:
• Jag jobbar mina 8 timmar och gör allt för att framstå dom social och trevlig inför mina kollegor/vänner.
• Jag jobbar över för att se till att hinna med lite extra då jag heller inte vill göra min arbetsgivare missnöjd.
• Jag stressar hem för att hinna överösa min underbara flickvän/sambo med all den kärlek hon förtjänar.
• Jag försöker planera in ett besök hos någon eller några av våra vänner för att på nytt framstå som social och trevlig.
• Jag/Vi/Flickvänner försöker få lite vardagliga sysslor gjorda.
• Jag och/eller min flickvän/sambo lagar mat.
• Vi/Jag/Flickvännen äter (oftast framför TV:n).
• Jag/Vi går och lägger oss och sover för att nästa dag börja om.
På detta sätt har jag lyckats hålla både mig själv, mina nära och kära och mina vänner nöjda och glada (eller det är i alla fall så jag har upplevt det).
Men som ni kanske har förstått så har jag insett att det inte längre funkar. Detta då det tär på både mig själv och mina relation till omvärlden och då framförallt min relation till mina nära och kära. Jag tog idag ett beslut, ett beslut att som innebär att jag skall ändra mina prioriteringar och framförallt sluta bry mig om att vara alla till lags.
Jag kommer inom kort bli far och tänker under inga omständigheter låta livet flyga förbi utan att hinna reflektera över vad som händer, har hänt, eller kommer hända. Mina nära och kära och mina vänner kommer från och med idag få min fulla uppmärksamhet. Jobbet skall inte längre vara högsta prioritet. Inget skall få komma mellan mig och mitt liv.
Känslan har äntligen vunnit över logiken och jag kommer göra allt för att inte låta livet passera revy.
MvH,
Christer Morell Persson, Dalahavens.se
Tack för att du valde att läsa detta brev. Ordet är nu ditt och du får gärna dela med dig av detta brev så att det når alla berörda.