Djup, Mogen, Vuxen och Rak.

  • Är man djup för att man kan få folk att förundras?
  • Är man mogen för att att man vet hur man skall uppföra sig?
  • Är man vuxen för att man nått "rätt" ålder?
  • Är man rak och ärlig bara för att man vågar säga vad man tycker?

Svaret på alla ovanstående frågeställningar är i min mening Nej.

Det finns alltid mer du måste ta i beräkning när du svarar på frågor om sådant som folk tar för givet.

Man har fått lära sig att poesi av den karaktär som man inte förstår är djup, man har även fått lära sig att man kommer längst med sanningen, för att är man rak och ärlig kommer man accepteras.

Så är inte fallet i mitt liv. De djupa tankar och funderingar jag har råkar passa bäst i form av poesi, för det är först då folk förstår, men jag tror inte att de förstår sig på mig. Allt är antingen fint/vackert/underbart eller otäckt/oroande/skrämande. Fast poesin jag skriver endast är en blandning av ord och tankar för att skapa en grådisig illusion av de tankar jag har om den värld vi lever i.

Detta kommer inom en kort tid bli helt klart, när de som inte känner mig kommer ställa frågan om jag tagit illa upp eller om jag blivit förnärmad på något sätt, eftersom jag skrev som jag gjorde. Något som de som känner mig aldrig skulle fråga sig, då de vet mycket väl varför jag skriver och säger det jag gör.

Familjen.
I rasande tempo kommer familjen först, utan att vänner och bekanta förlorar sin röst.
Det är Mamma, Pappa, och en hel dröse barn, det är en familj i centrum av livets garn.
Med trådar och tåtar som far överallt, är ni det som kallas "livets peppar och salt".
Med hjärtan så stora att världen får plats, så står ni på jorden, stadigt och fast.

De ovanstående raderna tillägnas en familjen som helt enkelt får mig att le, ingen nämnd ingen glömd. Tack!


Dagen då allt förändrades.

För 6 år sen hände det något speciellt, det var dagen då allt förändrades och då endast till det bättre. Anette "Nette" Hansen klev in i mitt liv, eller rättare sagt, det stod klart att det från och med då var hon och jag. 1+1=2, 2=1, ja så såg matematiken ut, aldrig har jag känt mig så nära någon och aldrig har jag känt mig så älskad som när vi två vart en.

Tiden har tickat på och vi har i dagsläget haft både fram- och motgångar, men kärleken är lika stark som dagen med stort D. Den 1 November, 2004 kommer alltid förbli "dagen då allt förändrades".

Min underbara "Nette" kan beskrivas på många sätt, men det jag föll för då är samma saker som fortfarande gör mig lycklig när jag vaknar upp bredvid denna underbara ängel.
Och för att ni ska ha en chans att förstå så kommer här en lista över "Nettes" egenskaper:

  • Hon är smart.
  • Hon är knäpp.
  • Hon har ett mycket stort hjärta.
  • Hon är hypokondriker.
  • Hon snarkar.
  • Hon är osäker.
  • Hon har världens vackraste ögon.
  • Hon är snygg.
  • Hon är söt.
  • Hon hatar pengar.
  • Hon har världens vackraste leende.
  • Hon är tankspridd.
  • Hon är säker.
  • Hon har svårt att lyssna om det man ska säga tar mer än 30 sekunder.
  • Hon har kontrollbehov.
  • Hon är stark, både fysiskt och mentalt.
  • Hon klär i allt.
  • Hon älskar sina vänner och familj.
  • Hon är säker.
  • Hon tillåter att jag är som jag är.
  • Hon älskar pengar.
  • Hon älskar mig.
  • Hon har ett skratt som gör mig lycklig.
  • Hon förstår mig.
  • o.s.v.

Jag älskar henne för alla hennes egenskaper, det är dessa som gör hennes speciell. Hon är min ängel, gumma och sötnos. Hon är mitt allt.

Jag ångrar inget jag har sagt, gjort eller skrivit för att hamna där jag är idag... Anette "Nette" Hansen, du är mitt allt! Jag älskar dig!


Tidig...

Jag var tidig till jobbet idag... och jag har ont i magen igen, men det ska nog gå bra, så länge jag inte äter. Jag försökte äta lite igår kväll men det gick inge vidare, fick kramp i magen och vart spyfärdig.

Snart är arbetsveckan över, då kan man åka hem och må hur dåligt man vill, utan att det känns som om man sviker någon.

Nej, nu ska jag in och jobba...


Värmen suger...

Värmen suger orken ur kroppen... man vill så mycket, men orkar så lite. Det finns saker som är värre, men det är inte värt att börja gnälla, då får man det kastat i ansiktet...

Mina små sidoprojekt i livet funkar fint, men det tar för lång tid... önskar ibland att man hade lite fler timmar fritid, men som jag skrev tidigare, det är inte värt att börja gnälla...