Logga in

Arkiv

Klippning på måndag

Nu är jag så trött på mitt hår. För det första har jag det alltid uppsatt i en hästsvans och det börjar bli tröttsamt oh för det andra så tycker Alva det är jätteroligt att hela tiden dra i det. Jag har helt enkelt tröttnat på det.
Egentligen skulle jag vilja klippa av mig alltihop och få den där känslan som man får med kort hår, hur enkelt allting blir. Men jag har lovat Christer att inte klippa det jättekort, utan det kommer bli lite längre än axellångt. Jag har nämligen en gammal lugg som växt ut och blivit i den längden så då tänkte jag klippa allt i den längden och sen tunna ut det rejält.

Alla berättar alltid för mig att det är jättefint med mitt tjocka hår men jag kan lova er att det är inte alltid lätt och enkelt med tjockt hår. Det går ju till exempel åt typ en hel schampoflaska och en hel balsamflaska för att kunna få nån ordning på håret. Tungt är det också, och så tovar det ihop sig hela tiden... Märks det att jag är trött på mitt hår?!  Ska försöka lägga ut någon före och efter bild när jag är klar.

Alva ligger på golvet och skrattar åt TV:n, hon kan inte krypa riktigt än men hon tar sig runt lite ändå, för hon kan nämligen backa och snurra runt. Så hon snurrar, backar en bit sen snurrar hon lite igen och backar en bit till. Så man kan hitta henne litevarstans i vardagsrummet.
Det tar väl inte lång tid nu innan hon kommer på hur man gör så att vi kan hitta henne överallt.

Hon äter med god aptit i alla fall, förrutom idag, då gnällde hon hela frukosten igenom, jag tror hon har tänder på gång för det är myckt gnälligt just nu. I onsdags när vi var hos mamma och pappa så kändes hon varm så hon fick en alvedon, och det behövde hon nog, hon gick från att vara jättegnällig till att bli pigg och började skratta åt precis allting. Så hon fick en flaska välling nu till lunch idag, så vi slapp en till matstund med massa gnäll, kan ju inte vara lätt att äta när det gör jätteont i munnen...

Nu ska jag ta kaffe och njuta av att det är fredag...

Min förlossningsberättelse

Min förlossningsberättelse

Den 13 augusti åkte Christer till jobbet som vanligt, sista veckan innan han skulle gå på semester.
Vid klockan 15:30 kände jag att jag behövde gå på toaletten, en stor bit av slemproppen lossnade när jag var klar och jag tänkte att nu var det nog inte långt kvar till att lilla HoMP skulle komma ut. En halvtimme senare kändes det som om jag behövde gå och kissa igen, men det kändes också som om jag kissade på mig lite. Vid 16:30 fick jag ringa Christer och be honom komma hem för väl inne på toaletten så kände jag hur det rann nerför benen på mig och jag fattade ju direkt att det var vattnet som gick.

Jag ringde till förlossningen i Karlskrona men de tyckte inte att jag behövde komma in förens på kvällen eftersom jag inte hade några värkar. så vid klockan 20:00 lämnade vi Skorpan hos mamma och papap och begav oss sedan till förlossningen. På vägen dit ringde Christer sina föräldrar och bröder så att de också skulle ha koll på vad som händer.
När vi kom in fick vi prata med en jättetrevlig barnmorska som gjorde lite tester och som förklarade att eftersom jag inte hade några värkar så kunde vi åka hem igen och sova hemma, efter att vattnet gått så kan det tydligen ta upp till tre dagar innan förlossningen sätter igång. Vi åkte hem igen, men på natten till tisdagen kände jag att värkarna satte igång. så vi åkte in tidigt på mogonen, den 14:e, jag hade inte fått sova nånting. Väl inne på förlossniongen så avstannade värkarna helt och hållet men vi fick ett rum att sova i eftersom vi kört så långt. De satte en akupunkturnål i pannan på mig och jag lyckades somna. Barnmorskan kom in på förmiddagen och sa att både jag och Christer hade lyckats somna ordentligt (vi hade tydligen snarkat inne på rummet). Christer åkte till jobbet och jag var kvar. Vid 16 tiden så tog de en CT-kurva som visade att värkarna avtagit och de tyckte att jag kunde åka hem igen. Christer kom och hämtade mig vid 17-18 (lite osäker på tiden).

När vi kom hem gick Christer och la sig, stackaren hade ju inte fått sova nånting.
På kvällen sa jag till Christer att jag började få riktigt ont och att jag klockade värkarna ganska tätt. Vi kom överrens om att jag skulle försöka sova lite änd
å.
Jag sov ingenting. Jag hade sååå ont, men försökte ändå att slappna av och vila upp mig.

På morgonen den 15:e väckte jag Christer och sa att jag tyckte vi skulle åka in. Christer sa "Är du säker denna gången?!" Jag svarade "Ja, jag tror det!"
Vi lämnade Skorpan hos mamma och pappa och åkte till förlossningen ännu en gång. Denna gång kände jag att det blev värre och värre och att resan till karlskrona kändes som en evighet, Christer försökte prata med mig men jag orkade knappt svara.
Vi kom in och var väl inne vid 7-tiden, när vi kom in så satte jag mig i en rullstol, jag orkade verkligen inte gå. När vi kom upp på förlossningen så var jag öppen ca 6 cm.

De visade in mig på ett rum, och sedan frågade de om jag ville ta ett bad. Jag satt i badet en stund, men sen började krystvärkar och då fick jag gå tillbaka till rummet.
Inne på rummet fick jag lustgas, då försvann jag liksom lite, jag menar tidsuppfattning och sånt är helt borta efter det.
Värkarna fortsatte, de kände efter, jag var inte helt öppen, det var en kant kvar, men min kropp ville krysta. Christer satt och kollade på CT-kurvan och såg att bebisens hjärtslag plötsligt gick ner drastiskt och frågade personalen om det skulle vara så. Det skulle det inte och de ringde efter en läkare som fick komma meddetsamma. Han tog ett laktattest på bebisen, ett test på hur mycket mjölksyra barnet har i kroppen. Det visade sig att bebisen hade jättemycket mjölksyra och helt plötsligt handlade det om ett urakut kejsarsnitt. Där blev det verkligen stressigt, läkaren gav mig Bricanyl för att stanna av värkarna och han berättade att jag kunde börja skaka av det.
Jag rullades ner på operation och precis innan narkosen tog kände jag hur mina ben studsade på bordet där jag låg.

- Sen blev det svart -

Helt plötsligt stod någon lutad över mig, en väldigt suddig person som sa att allt gått bra. Min första tanke var "Vad är det som gått bra?" Sen slog det mig vad jag precis gått igenom. Jag frågade då om det blev en pojke eller flicka. Jag fick inget svar på det utan de sa bara att det fick jag se sen, sen rullade de in mig på uppvaket.

Där låg jag i 3 - 4 timmar. Sen kom personalen från förlossningen ner och skulle hämta mig, då sa de att Christer hade sagt att det blev en liten Alva. En flicka, gud, jag är mamma till en liten Alva.

De rullade upp mig på förlossningen och jag fick se min underbara sambo och vår underbara dotter.



Nej men hoppsan.

Hade jag en blogg?? Det hade jag helt glömt bort. Nej, men den liksom försvann i stressen med att bli småbarnsföräkder och allt vad det innebär.
Nu har jag i alla fall bestämt mig, jag ska återuppta bloggandet. Lite för att hålla folk uppdaterade med vad som händer i vår lilla familj och för att själv få chansen att ibland sätta mig ner och slappna av lite. Nu känner jag att jag har tiden, när allt liksom lagt sig, allt har fallit på plats.

Vecka 38

Vecka 38 (9 augusti - 15 augusti)
mamma v36


HoMP

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
 
Vikt 3 200 gram.

Mamma

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

 

Pappa

Nu kan förlossningsväskan packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske något att äta till dig själv. Du eller din partner kan ansvara för att en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon kommer med till förlossningen. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran kan också vara bra att ha. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå.

Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta på nätet. Hör med din partner om hon vill det.

9 augusti 2012

Nu närmar det sig med stora steg. Några värkar har jag haft, men inte så värst farligt. Mensvärken kommer nu nästan varje kväll. Igår när jag skulle sova så var det en riktigt molande mensvärk, mina fötter var svullna som två ballonger. Men det går över till morgonen i alla fall.

Det börjar i alla fall bli tungt att bära runt på den här magen, så HoMP är välkommen ut nu närsom. Fast Christer har lite kvar på jobbet som han har lovat att han ska hinna med så visst kan h*n vänta någon vecka till. Sen är vi inte riktigt klara här hemme men det tror jag att vi blir i helgen.

Min handled börjar krångla med, jag har haft problem med fumlighet i mina fingrar, karptunnelsyndrom heter det visst, men nu när det satt sig i handleden börjar det bli jobbigt. Man blir ju lite handikappad, prova till exempel att torka dig i rumpan medfel hand, inte trodde du att det skulle vara så svårt va? Skulle bara lyfta upp katten häromdagen och halvvägs upp så gjorde så ont så jag trodde handen skulle ramla av..
Ska till barnmorskan på tisdag och då ska jag fråga henne om handledsskydd, för det här blir bra jobbigt, det räcker ju att man ska ta tag i något så gör man en rörelse som gör grymt ont. Och man ska ju undvika rörelser dom gör ont, men det är inte så lätt, så kanske handledsskydd skulle hjälpa lite i alla fall.

Ni är välkomna att gissa på vilket datum ni tror att lill* HoMP kikar ut, och om det är en flicka eller pojke!! :D

Så här tror jag:
16 augusti kl 16:23, pojke på 3600 gram 45 cm.
(Jag har ändrat datum från 23:e till 16:e då jag känner på mig att HoMP kommer komma lite tidigare än vad jag innan trodde)
.


Nu ska jag ha lite kaffe!

Tjing!