Nu ska jag börja detta inlägget med att uppdatera er lite. Den 10:e mars blev jag en tant, kan ni tänka er, 30 år?!
Men dagen var fin, vi började dagen med en bilresa till Hotel Tylösand. :) En övernattning och trerätters på hotellet.
Tog några bilder på det underbara hotellrummet.
Nu till det andra som rubriken handlar om...
Mamma är kvar på rehabiliteringen, och hon blev lovad att få stanna där tills ombyggnaden blev klar som beräknades ta tre veckor. Men nu när det gått en vecka så har de bestämt att de slänger ut mamma eftersom de inte kan göra något mer för henne...
Det är tur hon har snälla barn, som ställer upp. För hemma kan hon ju inte vara när det inte finns någon toalett.
Jag blir så arg på sånt här.. Hur kan de lova att hon får stanna, när de bara en vecka efter slänger ut henne i alla fall?
Korttidsboende var kommunens förslag, men hur kul är det att bo bland en massa gamla människor? Sen ska man installera sig på ytterligare ett ställe, dessutom kostar det skjortan att bo på korttidsboende. Inte fan kan maten på ett äldreboende vara värd 100 kr per dag?! Allt som allt skulle det bli ca 4700-5000 kr för en månad på korttidsboende...
Varför ska allt göras extra krångligt?
Jag tror det är så för att man ska tröttna på att kämpa, man ska ge upp och så får de som de vill...
Men i den här familjen så ger vi oss fanimej inte för att det sitter idioter och bestämmer...